”Jag hade alltid tänkt att förr eller senare blir jag nog lärare”

Alexander Wallentin kommer från en riktig skolfamilj. Hans pappa var gymnasielärare och hans mamma jobbade på fritids och sedan som biträdande rektor. Själv trivdes han bra i skolan. Framför allt i högstadiet och gymnasiet.

Ändå började Alexander Wallentin att plugga statskunskap och historia efter studenten - studier som tog honom till EU-parlamentet och sedan justitieparlamentet.

– Det var jättekul att bo i Bryssel som 25-åring och jag gillade även mitt jobb i Sverige, men kände ändå att jag ville stå på egna ben och göra något annat. Jag hade alltid tänkt att förr eller senare så blir jag nog lärare. Och till slut gjorde jag slag i saken och läste in pedagogiken, säger han.

Mötet med eleverna
En av de saker Alexander Wallentin gillar mest med läraryrket är mötet med eleverna.

– Man vet aldrig vad som ska hända i ett klassrum och måste blixtsnabbt kunna hantera olika situationer. I läraryrket gäller det att vara kreativ och ta snabba beslut. Det gillar jag. Sedan uppskattar jag även variationen. Ingen dag är den andra lik. På lektionerna blir det mycket skratt och skoj, även om jag inte alltid är säker på att eleverna greppar mina skämt. Men jag försöker i alla fall, säger Alexander Wallentin.

Han tycker om visionen bakom Kunskapsskolan, med en personligt utformad utbildning.

– Det är bra att det finns utrymme för att anpassa undervisningen efter olika individer så att alla utmanas. Eleverna kanske inte alltid tycker att ens eget ämne känns jättekul och det har jag full förståelse för. Men det är ju där utmaningen ligger, att få eleverna med sig och bli intresserade när man till exempel pratar om styrräntan. Det är där man får lägga krutet, säger Alexander Wallentin.

Arbetssättet är överlägset
Under de personliga handledningssamtalen, som finns på schemat varje vecka, menar han samtidigt att han har möjlighet att skapa djupare relationer med eleverna.

– Med 15 minuters enskilda samtal kan jag ta reda på hur de mår. Jag når fram och kan förebygga och ta tag i problem, men det är också en möjlighet för att kontakta föräldrar och följa upp. Därför tycker jag att det här arbetssättet är överlägset.

Han menar att det blir ett sätt att visa att han och de andra lärarna tar elevernas studier på allvar, samtidigt som det skapar lite extra motivation för eleverna.

– De känner att ”nu ska jag träffa Aje” och då måste de sitta ner med mig och förklara varför de kanske inte har gjort vissa uppgifter. Jag tror det är bra. Jag tycker mycket om att undervisa, men jag är ingen myslärare hela tiden. Jag blir sträng när det behövs, säger han.

”Jag känner mig värdefull här”
Alexander Wallentin lyfter också upp Kunskapsskolan som en bra arbetsplats. Framför allt är det de trevliga kollegorna och kontakten med eleverna som han betonar. Men också att han jobbar på en skola som har ordning och reda och tydliga rutiner.

– Dessutom känner jag mig värdefull här. Många pratar om att läraryrket har låg status. Men det kan jag inte riktigt relatera till. Här har vi lärare hög status både hos elever och ledning, säger Alexander Wallentin.

Läs mer om Kunskapsskolans arbetssätt här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.