Genom en beprövad metod kan elever som ska prata inför publik minska sin talängslan och lättare klara kunskapskraven.
Det menar Simon Eksmo, lärare på Kunskapsgymnasiet Norrköping, som har skrivit en vetenskaplig artikel i ämnet.
När Simon Eksmo, lärare i svenska och historia på Kunskapsgymnasiet Norrköping, deltog i ett forskningsprogram fick han i uppgift att hitta ett problemområde i sin egen undervisning att forska i.
– Mina elever skulle precis börja öva inför de nationella tal-proven i svenska, och jag märkte att många kände oro för att tala inför publik. Jag bestämde mig för att försöka hjälpa de som hade stor talängslan, berättar Simon Eksmo.
– Ungefär var fjärde ung person upplever att det är jobbigt att prata inför andra. Det är en typ av social fobi, vilket är en av de vanligaste fobierna vi har i västvärlden.
Simon Eksmo bestämde sig för att testa en egen variant av en tidigare beprövad metod.
Han började med att hålla en stor föreläsning om hur man lyckas som talare, för alla elever i årskurs ett. Efter föreläsningen fick eleverna fylla i en enkät. Frågorna handlade om hur de kände inför att hålla tal, och därefter erbjöds de som ville att gå en workshop i ämnet.
Åtta elever, som alla kände stark talängslan, anmälde sig.
Under den två timmar långa workshopen fick deltagarna lära sig att ta kontroll över sin egen kropp och fokusera på andra saker än sin egen nervositet.
– Deltagarna fick börja med att göra synkroniserade rörelser tillsammans hela gruppen, till exempel att vinka. Sedan minskade vi antalet elever. De fick stå fyra och fyra inför varandra och sedan i par. Efter ett tag kom eleverna över tröskeln och blev tryggare i att göra saker framför andra, säger Simon Eksmo.
Han menar att det är viktigt att känna kroppens reaktioner innan man håller ett tal. Och gärna öva på att hantera dessa.
– Då blir man inte lika känslig för kroppens signaler, som annars kan få en osäker talare att låsa sig och hamna i en talängslanspiral.
Eleverna fick sedan en enkel mall att använda sig av under talets inledning.
– Det är en beprövad metod som handlar om att först ha en klar bild av hur man ska gå in och röra sig i rummet när man tar plats framför publiken. Steg två är att klistra på sig ett leende – det lurar kroppen att tro att man är bekväm. Sedan planterar man benen stadigt i golvet, tittar publiken i ögonen och har en tydligt planerad start på sitt tal. När man fokuserar på dessa steg hinner man inte känna av nervositeten på samma sätt, menar Simon Eksmo.
Hur gick det för workshop-eleverna att hålla tal?
– Fantastiskt bra! Det är förstås svårt att veta om det berodde på workshopen, men det märktes att de höll sig till mallen, vilket var roligt att se.
Var de själva nöjda med sina tal?
– Två av eleverna sa efteråt att de känt talängslan och upplevde att de hade misslyckats, trots att vi hade facit på att det hade gått väldigt bra. Det visar att bara för att något inte känns bra, så kan det faktiskt ha gått bra. Det är viktigt att komma ihåg. Ofta dömer vi oss själva för hårt.
Nu har Simon Eksmo skrivit en utvecklingsartikel Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. om sin metod, som lärare och andra intresserade kan ta del av. Han har även fått föreläsa i flera olika sammanhang, bland annat på lärarnas forskningskonferens.
– Jag har mött ett stort intresse för min undersökning, som ändå är förhållandevis liten. Eftersom det blir allt viktigare att kunna tala inför publik både i skolan och ute i arbetslivet måste eleverna få med sig verktyg att klara det. Det skulle absolut behövas mer forskning inom ämnet, säger Simon Eksmo.
© Kunskapsskolan i Sverige AB 2018