"Tydlighet i den digitala miljön är a och o för elever och föräldrar"

Två gånger per år sammanträder Kunskapsskolans vetenskapliga råd, som består av forskare från olika delar inom utbildningsområdet. Under det senaste mötet diskuterades digitala lärmiljöer och hur de påverkar undervisningen, lärarna och framförallt eleverna. Magnus Hultén är en av rådets medlemmar. Han är professor i naturvetenskapsämnenas didaktik vid Linköpings universitet. Magnus Hultén har ingått i det vetenskapliga rådet sedan 2023 och tycker att året som medlem har varit givande.

– För det första är det oerhört värdefullt för mig som utbildningsforskare att få inblick i hur skolan fungerar i praktiken. I min forskning sitter jag ofta med policytexter och steget ner till skolans verklighet kan ibland kännas väl långt, säger han och fortsätter:

– För det andra så ger rådet mig möjlighet att diskutera frågor som är angelägna för Kunskapsskolan och de som jobbar där och inte sådant som politiker eller jag själv kanske fått för oss är viktigt för skolan. Slutligen har det varit givande diskussioner på mötena. Det har funnits en genuin vilja hos de representanter för Kunskapsskolan, som vi forskare träffat, att vända och vrida på de fundament som Kunskapsskolan vilar på, i syfte att försöka förstå problem och hitta lösningar inför framtiden. Jag upplever att det varit högt i tak i diskussionerna. Vi har alla kunnat lyfta synpunkter och ifrågasätta.

Det digitala verkade inte förändra undervisningen i grunden.

I början av 2010-talet började Magnus Hultén att intressera sig för digitala lärmiljöer och reflektera över läromedelsbegreppet. På 2010-talet kom det allt mer forskning om hur datorer och andra digitala resurser användes i undervisningen. En slutsats av den forskningen var enligt Magnus att datorerna ofta ersatte tidigare undervisningshjälpmedel - den fysiska läroboken ersattes av en digital, skrivhäftet av ordbehandlaren och så vidare.

– Det digitala verkade inte förändra undervisningen i grunden, utan förflyttade bara existerande praktiker till det digitala. Den fråga som jag och mina kollegor började intressera oss för var om det digitala kunde erbjuda något annat, som inte var möjligt med hjälp av fysiska verktyg. Det var så projektet Animerad kemi föddes, ett projekt som finansierades av Skolforskningsinstitutet.

Om du skulle beskriva en lyckad digital lärmiljö, vad tycker du då är de viktigaste delarna?

– Eftersom jag inte studerat hur lärplattformar kan fungera som en lärmiljö så inskränker jag mig till att tala om hur digitala verktyg kan användas i ett klassrum, i undervisning med en elevgrupp. Det jag skulle vilja poängtera är att digitala verktyg ska användas med ett tydligt pedagogiskt syfte. På så sätt skiljer sig inte användningen av digitala verktyg från andra undervisningshjälpmedel, det vill säga det är bra att ha en idé om varför ett visst hjälpmedel är bra och varför man använder det och inte något annat. Det vi fann i ett av våra projekt Animerad kemi, som handlade om elever i årskurs 3 som höll på att lära sig om materiens partikelnatur, var att stop-motion kunde användas för att hjälpa eleverna förstå dynamiska processer. Att förstå kemi handlar inte bara om att lära sig begrepp, eller beskriva kemiska processer i ord, eller ens att lära sig teckna molekyler på ett statiskt sätt utan också att kunna förstå och visualisera vad som sker på mikronivå när exempelvis luft i en ballong värms upp. När vi bad eleverna att göra stop-motion filmer på det här temat blev det för många en "aha-upplevelse", de började förstå de mekanismer som bidrog till att ballongen expanderade.

Vad skulle du säga är viktigast för elever i den digitala lärmiljön?

– Rent personligt och som förälder kan jag känna att tydlighet i den digitala miljön och kommunikationen mellan skola, elev och föräldrar är a och o. Det är en stor utmaning inte bara för elever utan även för föräldrar att kunna orientera sig i de digitala plattformarna. Det finns ett överflöd av information, men det är inte alltid lätt att få tag på det man behöver. Jag tänker i synnerhet att det är en utmaning för de elever som redan har problem i skolan och för vilka tydlighet och struktur är a och o för att de ska orka med att göra det de ska och behöver för att lära sig.

Hur kan man säkerställa att digitala lärmiljöer är inkluderande och tillgängliga för alla elever, oavsett bakgrund, individuella behov eller tekniska kunskaper?

– Det är en svår men viktig fråga. Jag kan tycka att lagstiftarna sänder tvetydiga signaler och har bytt fot för snabbt de senaste åren. Med 2018 års reviderade läroplan översvämmades läroplanen av begreppet digitalisering och nu i år aviserade regeringen ett lappkast från skärm till pärm. Denna typ av förändringar gör det svårt för huvudmän och lärare att skapa hållbara och långsiktiga strukturer för att hantera det digitala området. Debatten om det digitala hamnar ofta i politiserade och förenklade diskussioner.

Vilka är de mest lovande trenderna eller innovationerna inom digitala lärmiljöer som du ser fram emot att utforska eller implementera i framtiden?

– AI, helt klart. Det finns otroliga möjligheter, men också många fallgropar. Det är ett område vi forskar mycket på vid Linköpings universitet. Dels har jag en doktorand som studerar lärares användning av och uppfattningar om AI, dels deltar jag själv i ett forskningsprojekt där vi låter AI göra analyser av stora textmängder. Haha… Vem vet, i framtiden kanske vi professorer ersätts av AI, säger Magnus Hultén.