Lärarna som forskar i klassrummet: 'Vi ser vad som faktiskt sker'

Kunskapsskolan samverkar med flera lärosäten och andra huvudmän kring praktiknära forskning. Syftet är framför allt att förbättra undervisningen och verksamheten genom en stärkt vetenskaplig grund. Under året har bland andra Sebastian Björnhammer, som fram till våren 2025 var projekt- och utvecklingsledare på kvalitets- och utvecklingsavdelningen, och Helena Åström, lärare på Kunskapsgymnasiet Malmö, kombinerat sina tjänster med forskning.

De båda är överens om att den praktiknära forskningen i samverkan är viktig dels för Kunskapsskolan men även för forskningen i stort.

– Vi ser till att vår verksamhet vilar på en vetenskaplig grund och utvecklar både vår egen och andras undervisning, säger Helena Åström.

Sebastian Björnhammer håller med, och tillägger:

– Ett annat perspektiv är vikten av att fler röster får ta plats i forskningen. Kunskapsskolan har stor erfarenhet och kunskap kring utbildning och kan därmed bidra med värdefulla perspektiv. Ofta betonas forskarens kritiska blick på praktiken, men lika relevant är praktikens kritiska blick på forskningen. Båda dessa kritiska blickar är avgörande för att forskningen ska gynna praktiken och i slutändan eleverna, menar Sebastian Björnhammer. Han har forskat i nästan tio års tid, först parallellt med studier vid Stockholms universitet och sedan parallellt med arbetet på Kunskapsskolans kvalitets- och utvecklingsavdelning, där han arbetade under fem år. Nu har han precis avslutat en avhandling om hur didaktisk praktiknära forskning kan stärka lärarprofessionens kunskapsbas.

– Min avhandling består av fem artiklar och har ett specifikt fokus på naturvetenskapligt undersökande på högstadiet och gymnasiet, säger Sebastian.

Vilka slutsatser har du kommit fram till?

– Bland annat hur naturvetenskapligt undersökande kan fungera som ett kunskapsmål i undervisningen. Tidigare forskning har presenterat modeller för hur lärare kan stötta elever i naturvetenskapligt undersökande, och mitt bidrag är att tillföra konkreta exempel på vad som faktiskt sker i klassrummet. En central slutsats är att läraren behöver organisera undervisningen så att eleverna ges möjlighet att ta initiativ och göra egna val i undersökandet.

Hur kan resultatet komma till användning?

– Den första delen har redan använts och vidareutvecklats av andra forskare. Det är en översikt av olika bidrag från didaktisk praktiknära forskning. Den kan fungera som ett stöd för dem som tar del av forskningen, för att lättare urskilja vad som är relevant i praktiken. Den andra delen, som fokuserar på naturvetenskapligt undersökande, syftar till att skapa täta beskrivningar av vad som faktiskt sker i klassrummet. Förhoppningen är att läsaren ska kunna ta med sig insikter och utveckla egna idéer kring hur undervisning kan organiseras utifrån den egna elevgruppen och kontexten.

Hur har det varit att dela upp tiden mellan forskning och din vanliga tjänst?

– Det har varit mycket givande att få bidra med både forskarens och praktikens kritiska blick. Samtidigt har jag behövt arbeta för att dessa perspektiv inte ska korsa varandra och skapa oskärpa. Forskning tar tid, medan skolan ofta kräver snabba lösningar. Jag har fått utmana mig själv i att tänka långsiktigt, säger Sebastian Björnhammer.

Svenskläraren Helena Åström har arbetat många år inom Kunskapsskolan. Först på grundskolan i Lund, och nu snart tio år på Kunskapsgymnasiet Malmö. Sedan drygt tre år tillbaka deltar hon i ett forskningsprojekt via STLS, Stockholm Teaching & Learning Studies, som handlar om litteraturanalys. Projektet är ett samarbete mellan forskare från Stockholms universitet och lärare på olika skolor.

– I stort handlar forskningen om så kallade textuniversum, alltså de ”världar” som kan finnas kring ett litterärt verk, och hur man kan använda dessa för att fördjupa en textanalys. Vi är flera personer inblandade som undersöker lite olika aspekter. Bland annat hur elevers förståelse för litteratur förändras när de får ”skriva in sig själva” i ett textuniversum och när de får ta del av varandras skönlitterära tolkningar.

Vilka slutsatser har ni kommit fram till?

– Vi analyserar fortfarande materialet, men eleverna verkar få en ökad förståelse för komplexiteten hos en karaktär när de får skriva med karaktärens röst. Att ta del av andras tolkningar verkar hjälpa eleverna att få syn på luckor och tvetydigheter i en text. Något som överraskat mig positivt är hur måna eleverna är om att vara trogna ursprungstexten. Det gäller allt från att hitta rätt språk till att ta fasta på karaktärsdrag eller symboler i texterna.

Vad har varit mest intressant?

– Det har varit jättespännande att följa hur eleverna resonerar med varandra när de jobbar med uppgifterna. Det kan i vanliga fall vara svårt att lägga märke till, men nu har jag lyssnat noga på samtalen, transkriberat och analyserat. Och det är fantastiskt att höra att eleverna är så oerhört kloka.