Markus Alexandersson har rätt i en sak: skolmiljön spelar roll. Men där slutar likheterna mellan hans historieskrivning och verkligheten. Att använda sekelskiftesläroverk som slagträ i en debatt om resursfördelning är verklighetsfrånvänt.

Alexandersson påstår att Kunskapsskolan "standardiserat ytorna för att maximera vinsten". Det påståendet missar helt vår drivkraft. Vi har alltid värderat skolmiljön högt och vår utformning handlar om att värna elevernas undervisning och trygghet.

Att betala för stora ytor i form av långa, tomma korridorer gynnar inte eleverna. Istället har vi fokus på rum för lärande – ljusa lokaler med mycket glas där vuxna och elever ser varandra. Det skapar en miljö där mobbning inte kan gömmas i mörka hörn. Våra skolor möjliggör olika typer av lärande: här finns klassrum för traditionella lektioner, mindre tysta rum för koncentration och utrymmen för större samlingar. Genom att bygga multifunktionellt istället för döda korridorytor kan vi lägga mer resurser på det som räknas: lärarens tid med eleven.

Bildning handlar om vad som sker inuti en byggnad. Vi delar ambitionen att skolan ska stimulera alla sinnen, men det görs bäst genom att investera i lärare och modern pedagogik. Vårt fokus är högkvalitativ utbildning för våra elever. Kunskapsskolan delar inte ut vinst, utan överskott används till ränta, amorteringar och återinvesteringar i verksamheten. Att prioritera ljusa och trygga miljöer handlar om en modern bildningssyn som inkluderar alla elever, inte bara en elit av sekelskiftesmodell.

Det är tröttsamt att debatten återigen landar i att "allt är friskolornas fel". Vi utvecklar effektiva skolor för att kunna satsa på utbildningens innehåll. Resultatet är elever som trivs och når resultat långt över riksgenomsnittet. Det är den sortens skönhet som räknas.

Sofi Klang
Sverigechef för Kunskapsskolan